|
Det är kargt 90-tal. Luften håller just på att fyllas av mobiltelefoner och Cornelia är dödligt förälskad i en gatumusikant. Varje lördag sitter han vid stadens kyrka och spelar på sin gitarr. Och varje lördag är Cornelia på väg till sitt jobb som diskare på ett av stadens caféer. På vägen stannar hon alltid till vid den vackre gitarristen, lyssnar till hans musik och har brännande ögonkontakt. Och så fortsätter det i veckor, månader och tillslut faktiskt år! Aldrig vågar hon stanna kvar och prata. När pirret i magen blir så stort att det väller upp genom halsen är det som bekant svårt att kontrollera sin röst och sina ord. Så plötsligt en morgon kommer hon på lösningen på problemet. Hon skall tillverka en liten figur i lera som räcker fram ett hjärta med texten "Hanteras varsamt". Några veckor senare har den första känslogubben fått liv. Det var vit förtrollad december 1996. Cornelia var 23 år och gick på darrande ben fram till den mystiske musikanten och hans gitarrfodral och ställde ner den lilla figuren. Epilog 1: Bara några dagar senare satt de tillsammans med var sin biljett till främmande land. Kanske var det den vackraste kärlekssaga hon någonsin varit i.... Epilog 2: ...men va faan...det kommer alltid nya tåg. Och kommer det inget tåg kommer det väl en droska! |